I en vindpinad torvmosse på Isle of Lewis påträffas liket efter en ung man. Av den patologiska undersökningen framgår att mannen blivit knivmördad och att han troligen legat i mossen sedan slutet av femtiotalet. I övrigt har polisen bara en ledtråd: DNA-analysen visar att offret på något vis är släkt med Tormod Macdonald, en åldrad lantbrukare från ön. Men Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet och ingen har någonsin hört talas om några släktingar. Numera lider han av svår demens och har små möjligheter att själv bringa klarhet i situationen eller att försvara sig mot de misstankar som riktas mot honom. Tormod är också far till Marsaili, den före detta poliskommissarien Fin Macleods första stora kärlek. Fin, som återvänt till ön för att restaurera sina föräldrars torp, inleder nu en privat undersökning. Han ser det som sin plikt att hjälpa den kvinna han aldrig slutat älska, men är samtidigt medveten om de bråddjup som plötsligt kan öppna sig när man börjar vända på stenar i det förutna
Orginaltitel:
Serie:Isle of Lewis triologin (volume 2)
Genre:
Antal sidor: 303
Utgivningsår:
Första meningen I boken: På denna stormpiskade ö, tre timmar från Skottlands nordvästra kust, får den lilla jord som finns ge människorna både föda och värme.
Det är november 1999 nar Liam Norberg släpps fri efter de dubbla fängelsestraff som tagit sex år att avtjäna. De förlorade åren får han aldrig tillbaka. Han är fri, frälst och frestad. Men vem tror pả honom? Tror han ens pả sig själv? Liam tar sina första sted på den långa och snariga vägen tillbaka och bort fran det kriminella livet, förfoljd och plågad av skuldkänslor och minnen från den kriminella karriären. Vänner frản förr kommer med nva lukrativa förslag. Men han bär på en förhoppning om att återfinna det han tappat pả vägen till fängelset, det som betyder mer än snabba pengar och prylar: den kreativa kraft som gör skapandet möjligt och en frihet som han inte har rånat sig till. Vi får fölia en sökares väg in i en tid där 90-tal övergår i 00-tal: den dubbla nollpunktens vägskäl med många frågor och frestelser för en frigiven
Orginaltitel:Sökarnas tid. Örnligan Nollpunkten Vägen ut
Serie: Fristående del 2
Genre: Självbiografi
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 263
Första meningen I boken: Det viskas om en ny attraktion på Grönlund, en magisk föreställning som många lockas att gå till
Liam Norberg var en av 1990-talets mest omskrivna personer. Minnena från artiklarna i VeckoRevyn och dåtidens ungdomstidningar sitter fortfarande kvar. När filmen Sökarna kom 1993 utlöstes en kulturell explosion; tonårstjejerna drömde om att omvända de snygga unga kriminella, medan killarna tävlade i vem som kunde göra de högsta taekwondosparkarna. Men kort före filmpremiären, i februari 1993, greps och häktades Norberg – misstänkt för delaktighet i ett väpnat värdetransportrån samt ett tidigare mordförsök.
I Sökarnas tid fördjupas berättelsen om vägen tillbaka. Där hans tidigare bok, skriven under fängelsetiden, fokuserade mer direkt på rånen, pengarna, adrenalinet och uppväxten, bjuder denna uppföljare på ett större distanserat och reflekterande perspektiv. Uppgörelsen med det förflutna och sökandet efter nåd och en ny identitet står här helt i centrum.
Livet efter avtjänat straff visar sig dock vara allt annat än lätt. Boken är skrivet utan förskönande omskrivningar; mellan raderna lyser Norbergs ångest, oro och identitetskris igenom. Det är en viktig skildring av de reella konsekvenserna av ett kriminellt liv. När pengarna rullar in i ungdomen är det svårt att föreställa sig framtiden, men skillnaden mellan att vara 25 och 45 år är stenhård. Samhällets förväntningar förändras, och när man närmar sig 50 räckvidden av en vältränad kropp eller häftiga kampsportsparkar föga mot att stå arbetslös, skuldsatt och helt sakna traditionell arbetslivserfarenhet.
Norberg ger dessutom en rå och osminkad inblick i skådespelarvärldens baksida när strålkastarna väl slocknar – en tillvaro han delar med profiler som Thorsten Flinck och Mikael Persbrandt. Sökarnas tid är en stark, ärlig och tankeväckande läsning om priset för ett kriminellt förflutet och den svåra konsten att bygga upp ett nytt liv från grunden.
Handling & Tema : 3/5 Karaktärerna: 2/5 Miljöbeskrivning: 2/5 Språk och berättarkonst: 2/5
3/5 i betyg i helhetsbetyg
Sista meningen I boken: Som den där gången när mormor och jag lämnade salongen efter den magiska föreställningen på Gröna Lund och hennes hand kramade hårt om min, hela vägen ut i ljuset.
Lilla himlafågel är en ”klassisk Oates” – en tidlös roman om våld och erotisk besatthet, skuld och längtan efter försoning. Elvaårige Aaron hittar sin mor Zoe brutalt mördad hemma i familjens hus i den lilla staden Sparta i nordöstra USA. Nästan genast riktas polisens uppmärksamhet mot mannen hon nyligen har separerat ifrån – Aarons far. Snart börjar det också gå rykten om att Zoe hade en älskare, en gift tvåbarnsfar, som kan ha varit inblandad i dådet. Mitt i det svårlösta och utdragna drama som följer står två barn, så småningom unga vuxna, som också utgör romanens berättarröster: den mördade kvinnans son Aaron och älskarens dotter Krista. Under hela sin uppväxt hör de talas om varandra. Krista börjar ta omvägar runt Aarons hus, smyger sig så nära hon bara vågar. Aaron blänger på Krista i skolan, men kan inte sluta tänka på henne. De rör sig i allt snävare cirklar kring varandra och i tonåren övergår nyfikenheten i ömsesidig besatthet. Samtidigt håller båda fast vid tron att den andras far är den som är skyldig till mordet. Joyce Carol Oates har skrivit en mörk, romantisk och fängslande berättelse som utspelar sig i samma mentala och geografiska landskap som Det var vi som var Mulvaneys och Dödgrävarens dotter.
Orginaltitel: Little Bird of Heaven
Genre: psykologisk thiller
Antal sidor: 478
Utgivningsår: 2009, sv 2010
Första meningen I boken: MITT HJÄRTA VAR SÅ uppfyllt av längtan!
Läst klart: 26 augusti 2026
Handlingen tar sin början 1983 i det fiktiva lilla samhället Sparta i delstaten New York, där det brutala mordet på den unga jazzsångerskan Zoe Kruller skakar omvärlden. Zoe är vacker och charmig, men omges av skvaller och ihärdiga rykten om ett spårande missbruk. Efter mordet riktas polisens misstankar snabbt mot två män i hennes närhet: den nyligen separerade maken samt hennes älskare, den gifte tvåbarnspappan Eddie Diehl. Berättelsen vävs samman genom två unika perspektiv: Eddies unga dotter Krista och Zoes son Aaron, vars liv för alltid förändras av tragedin.
Joyce Carol Oates är en av mina absolut största favoritförfattare. Jag har läst många av hennes verk och hon gör mig aldrig besviken. Hon får ibland kritik för att hennes författarskap skulle vara ojämnt, men det håller jag inte alls med om. Visst varierar hennes verk mellan rena litterära mästerverk och ”bara” riktigt bra böcker, men personligen har jag ännu inte läst en enda dålig bok av henne.
Oates har en enastående förmåga att utforska samhällets skuggsidor, framför allt i USA. Hon skräder inte med orden när det kommer till människors trauman, våld, övergrepp och klyftorna mellan olika klasser. Hennes berättelser har nästan alltid kvinnan i fokus – ofta utsatta kvinnor från småstäder, arbetarfamiljer eller med tuffa ekonomiska förutsättningar.
Lilla himlafågel är inget undantag. Även om själva handlingen är oerhört fängslande, ligger bokens största styrka i de enastående personbeskrivningarna. Oates bygger upp genuint starka karaktärer, och det gäller inte bara huvudpersonerna. Även bifigurerna tecknas med ett sådant djup att de dröjer sig kvar. Ett lysande exempel är Jacky DeLucca, en av Zoes närmaste vänner. Hon har egentligen ingen stor eller avgörande roll i mysteriet, men Oates beskrivning av henne är så målande, äkta och levande att hon omedelbart blir mänsklig för läsaren.
Lilla himlafågel är ännu ett starkt bevis på Oates mästerliga hantverk och ett måste för alla som uppskattar djupt mänskliga, mörka och engagerande romaner.
Bokens sista ord:
När jag lämnade Sparta var luften fuktig och här och där låg det dimbankar men jag kunde ändå i bilens backspegel se ljuset i Sparta där de likt en avlägsen galax mot natthimlen glittrade och glänste på de kala kullarna, ändå tills de doldis av dimman och gled allt längre bort och försvann utan synhåll.
Handling & Tema : 5/5 Karaktärerna: 5/5 Miljöbeskrivning: 4/5 Språk och berättarkonst 5/5
Rysligt spännande, från första raden till sista Förföriskt snyggt berättat. Åsa Carlsson, Kristianstadbladet 600 sidor sträckläsning. Efteråt är jag smått andfådd av bedriften och rejält tagen av vad jag läst. en omskakande skildring av tung kriminalitets framväxt och konsekvenser. Gunilla Wedding, Skånska Dagbladet Allt är inövat. Sekund för sekund. Varje rörelse på plats. Det kommer inte finnas ett enda vittne som kan återge vad som hände. Inte en enda polis kommer hitta spår som leder till gärningsmännen. Efteråt är det berusning och lättnad. En stor guldfiskskål fylld med pengar. Många år tidigare, tre bröder som svetsas samman medan familjen går sönder. En pappa som lär dem att alltid slå tillbaka, en mamma som vill bryta sig loss. Björndansen är en roman om den mest hänsynslösa och samtidigt mest uppfinningsrika liga vi sett. Om bankrånarna som kom från ingenstans. Men också om en familj, om broderskärlek som är starkare än allt, om fäder och söner. Om verklighet som blir dikt. Leo, Felix och Vincent- du kommer aldrig att glömma dem. Anders Roslund är den första halvan i den framgångsrika och prisbelönta författarduon Roslund & Hellström – dessförinnan redaktionschef på SVT där han startade Kulturnyheterna. Stefan Thunberg är manusförfattare och ligger bland annat bakom biosuccéer som Hamilton och Jägarna 2. Han är också den fjärde brodern som inte deltog i den serie bankrån som Militärligan genomförde och som den här romanen är baserad på. Björndansen är Roslund & Thunbergs första gemensamma bok.
Orginaltitel: Björndansen
Genre: kriminalroman
Serie: Björndansen del 1
Antal sidor: 595
Utgivningsår: 2014
Första meningen I boken: Han sitter i en gul Volkswagenbuss som luktar svett och färg och något annat han inte är riktigt säker på.
Läst klart: 29 juli 2026
Björndansen är skriven av kriminaljournalisten Anders Roslund och manusförfattaren Stefan Thunberg — den fjärde brodern i den familj som i början av 90-talet spred skräck som Militärligan.
boken är fiktiv men den baseras på verkliga händelser och det förekommer stora delar som har hänt. På frågan hur mycket är sant och vad som fabulerat har jag undersökt det och fått fram att
Ligans metoder och disciplin: Skildringen av hur rån planerades, vilka vapen de hade tillgång till och mängd. Deras metod som Militärligan blev känd för att överraska polisen med sin höga organisatoriska nivå allt detta stämmer med den verkliga Militärligan. Detsamma gäller hur de kom över den enorma mängder vapen som bröderna hade tillgång till. I Björndansen beskrivs det detaljerat och det stämmer överens med kupén mot militärdepån som skede 1991 j Järva.
Uppväxten och familjen: Beskrivning pappan som en extremt auktoritär och våldsam man som lärde sina söner att hålla ihop mot omvärlden och alltid slå tillbaka) samt den dysfunktionella hemmiljön speglar brödernas faktiska barndom. Detsamma gäller Ligans inre dynamik: Den starka men giftiga lojaliteten mellan bröderna, tystnadskulturen och ”vi mot världen”-mentaliteten är direkt hämtad från familjens verkliga liv.
Det som är fabulicerat är främst attalla personer har fått fiktiva namn. Till exempel kallas storebror och hjärnan bakom ligan Leo i boken (i verkligheten Janis/Ivan)
Jag blev verkligen fast i boken, det som jag har uppskattat mest är på grund av att en av författaren är bror till Militärligans medlemmar har han växt upp i den miljö han skriver om, det ger boken en trovärdighet som många av andra liknande böcker inte kommer i närheten av. Det är en fascinerande och krypande skildring av hur toxisk maskulinitet, tystnadskultur och en förstörd barndom kan skapa hänsynslösa förbrytare som ändå drivs av en missriktad kärlek till varandra.
Det är snabb tempo men det är inte rånbeskrivningar som får upp min puls utan främst de mer stilsamma återblickar till barndomen och beskrivningar av dynamiken mellan bröderna, faderns hårda och fanatiska uppfostran med krav om blind lojalitet. Men det som berör är Leo I sin storebror roll, kärleken till sina bröder, som i slutet av boken kramade mitt hjärta.
Handling & Tema : 4/5 Karaktärerna: 4/5 Miljöbeskrivning: 4/5 Språk och berättarkonst 4/5
4/5 I helhetsbetyg
Sista meningen I boken: Om nu blev då och då blev nu.
Det är 80-tal och en liten flicka flyr tillsammans med sina föräldrar från Iran till Sverige. Det gamla landet har krossat drömmarna men det nya landet krossar familjen. De, som har kämpat för frihet i Iran, befinner sig nu i trygghet men utanför och avskurna från omvärlden. Pappan försöker hitta en väg in i det nya samhället och mamman vill inte lämna filtarna som doftar av hemlandet. Respekt och kärlek vittrar sönder och dottern tvingas bli vittne och medlare mellan föräldrarna.Hennes pappa vet att hårt arbete är nyckeln till framtiden, och han lär sin dotter att hon måste vara bäst, oavsett vilka offer som krävs. Med hans revanschlust och suget efter tillhörighet som bränsle är hon snart kårordförande på Sveriges mest utpräglade elitskola. Det är en tillvaro som utgörs av ständiga middagar med näringslivets toppchefer, tal till studenterna och intervjuer med riksmedia. Men framgången är ensam och hotfull. I vissas ögon är man alltid blatte, och för den som måste vara bäst finns inget andrum. Golnaz Hashemzadeh har lyckats skriva prestationsjunkiens berättelse ur ett invandrarperspektiv som både skrämmer och fascinerar. Hon är inte jag är en berättelse om en familj som kämpar, om två föräldrar som omedvetet plågar sina barn med sin egen olycka, om en kvinna som offrar sig själv i jakten på att vara den alla älskar. Omslagsformgivare:
Orginaltitel; Hon är inte jag
Genre: Samtidsroman
Antal sidor: 371
Utgivningsår: 2012
Första meningen I boken: Hon visste att de hade gjort något stort.
Läst klart: 27 juni 2026
Boken är skriveni jagform. Vi får aldrig veta berättarröstens namn. Hennes föräldrar flydde från Iran till Sverige för att ge sina barn ett bättre liv. Anahita bär på detta tysta arv och är fast besluten att lyckas – till varje pris. Hon tar sig in på den prestigefyllda Handelshögskolan i Stockholm, en miljö präglad av överklass och stenhård konkurrens.
Driven av ett djupt förakt för svaghet och ett extremt kontrollbehov offrar Anahita allt för sina studier och sin karriär. Men ju högre upp hon klättrar, desto mer alienerad blir hon från sin familj, sin bakgrund och i slutändan sig själv.
Det som gör Hon är inte jag så stark är att Anahita inte är en klassisk, lättsam hjältinna. Hon är ofta osympatisk, dömande och hård mot sin omgivning. Men det är också det som gör henne så brännande mänsklig. Författaren lyckas klä av den glittriga fasaden hos den ”lyckade integrationen” och visa det psykologiska priset som ofta betalas under ytan.
Utdrag ur boken;
”Alla har sin plats ”Min flicka har inget handikapp. Hon är stark. Hon spelar handboll och fotboll. Hon gör många mål, och springer snabbt. Vad menar du?” Fröken samlade ihop sina papper. Föste ihop dem i en bunt med räta kanter. Knöt händerna tills knogarna vitnade. ”Vi vet nog alla vad jag pratar om. I den riktiga världen är en läxa hit eller dit ingen skillnad. Det finns en ordning som man inte kan lura sig förbi. Alla har sin plats.”
Viktiga personer i boken förutom huvudpersonen
Pappan är bokens näst viktigaste gestalt och den person som huvudpersonen speglar sig mest i.
Hansroll: Han bär på de djupa traumana från revolutionen och flykten från Iran. Pappan har offrat allt – sin status, sitt hemland och sina drömmar – för att dottern ska få en framtid. Detta skapar en enorm, osynlig skuld. Pappans höga förväntningar och ständiga påminnelser om att dottern måste ”bli något” är den bensin som driver huvudpersonens destruktiva prestationsmani.
Kompisar:
Även om de sällan får djupa individuella porträtt, fungerar människorna på Handelshögskolan och de prestigefyllda arbetsplatserna som en kollektiv ”karaktär”.
Deras roll: De representerar den oberörda, svenska överklassen och eliten. De blir den måttstock huvudpersonen mäter sig mot. Trots att hon presterar bättre än dem, förstärker de hennes känsla av att vara en utomstående som måste bära en mask (”Hon”) för att dölja sitt sanna jag (”Jag”).
Handling & Tema : 4/5 Karaktärerna: 4/5 Miljöbeskrivning: 3/5 Språk och berättarkonst 4/5 :
Sista meningen I boken: Det var för friheten vi kom.
Tills för bara några år sedan fanns det tusentals så kallade dansbarer i Bombay med vackra unga flickor på scen. Vid bord satt män och åt och drack – tyckte de om en flicka kastade de några sedlar till henne. Flickorna tjänade bra med pengar i detta gränsland mellan ärbarhet och prostitution, det vill säga så länge deras skönhet bestod. Billiga droger och osund mat gjorde deras karriärer korta och när de lade på sig extrakilon återstod oftast bara sex mot betalning. Så lät en politiker med moralisk agenda stänga alla dansbarer och för tusentals flickor återstod inget annat än bordeller eller i bästa fall att skeppas iväg till arabvärlden för att bli tillfällig hustru (i enlighet med muslimsk lag) till någon shejk någonstans. En av flickorna på dansbarerna var Leela: ung, vacker och karismatisk. Journalisten Sonia Faleiro följde hennes liv under fem år. Leela var nitton när Sonia lärde känna henne, då hade hon redan arbetat på en bar i sex år. Hon var stolt över sin skönhet, charmig, ”street smart” och begåvad med ett enastående starkt psyke, trots mycket svåra erfarenheter i bagaget – hennes far hade sålt henne till andra män när hon bara var tretton år utan att mamman ingrep. Leelas språk är pepprat av engelska uttryck från tv-såpor som hon anpassat till sin egen tunga – något som förgyller läsningen av denna bok. Hon manipulerar, ljuger och utnyttjar männen som söker hennes gunst. Ofta handlar det om gifta män som lever i arrangerade äktenskap och aldrig upplevt kärlek. Leela utnyttjar dem lika mycket som de utnyttjar henne. Hon är fräck och ljuger, stjäl av alla och skaffar sig fördelar med hjälp av lögner och intriger. Vilka moraliska regler som gäller har hon bestämt själv och alla pengar spenderar hon lika fort som hon tjänar dem. Bombay Baby skildrar med värme och humor Leelas liv och tar med läsaren på en fascinerande resa till Indiens glömda dansbarer.
Orginaltitel: Beautiful Thing
Genre: Dokumentär roman
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 286
Första meningen I boken: Leela sa själv att hon var vacker.
Läst klart: 22 juni 2026
Bombay Baby: en flickas liv är en djupt rörande och journalistiskt skarp dokumentärroman av den indiska undersökande journalisten Sonia Faleiro. Boken bygger på ett flerårigt, reportagearbete där Faleiro har följt dansflickan Leila och hennes innersta krets i Mumbais beryktade, och numera stängda, dansbarer. Genom ett intimt och osminkat porträtt lyckas författaren belysa en dold och djupt stigmatiserad värld.
I centrum står huvudpersonen Leila, en ung kvinna som navigerar i tillvaron som dansflicka. Leila är en fiktiv sammansättning av de verkliga livsöden författaren mött under sina omfattande intervjuer med olika dansflickor. Genom hennes ögon får läsaren en unik inblick i den indiska sexbranschen, vilken skiljer sig markant från den västerländska motsvarigheten.
Boken introducerar även begreppet hijra – det tredje könet – vilket i Indien är en benämning på transpersoner. Genom karaktären Shetty, en transkvinna och en av Leilas närmaste vänner, blottläggs en smärtsam verklighet. Läsaren får ta del av tragiska livsöden präglade av livsfarliga, illegala kastreringsoperationer och systematisk förföljelse. Trots att hijra-communityt har en tusenårig kulturell och rituell historia i Indien, lever de i dag i samhällets absoluta utkant där de dagligen utsätts för förnedring.
Utdrag ur boken
”Varje sätt att leva har sina fördelar. Jag tjänar pengar och pengar ger mig något som min mamma aldrig har haft. Azaadi. Frihet. Och om jag måste dansa för människorna för att få det, så okej, då dansar jag för människorna.”
Bokens genomgående teman är den utbredda fattigdomen och den indiska kvinnans låga status. Dansflickorna befinner sig i en paradoxal situation: de tjänar stora summor pengar och åtnjuter en personlig frihet som traditionella indiska kvinnor ofta förvägras, men samtidigt är deras vardag extremt riskfylld och kantad av dagliga övergrepp.
Många av kvinnorna bär på tunga trauman; de har blivit sålda som barn och vuxit upp i djup misär. Genom att bli dansflickor har de dock valt att ta makten över sina egna öden. Det blir ett medvetet beslut att själva kontrollera sin tillvaro och bestämma över sina egna kroppar, snarare än att låta sig exploateras passivt. Mitt i denna hårda realitet lever drömmen om kärlek och äktenskap, trots en krass medvetenhet om att äkta kärlek i deras värld är mer sällsynt än guld och diamanter.
Livet som skildras är obarmhärtigt och tragiskt. Beskrivningarna av de indiska männens agerande och kvinnosyn speglar ett brutalt samhälle med en påtaglig brist på empati för de mest utsatta och sämre lottade. Samtidigt förmedlar boken en fascinerande nyans: trots de omänskliga villkoren genomsyras karaktärerna av en existentiell acceptans inför sina öden och en stark förmåga att leva i nuet
Sammantaget är detta en mycket stark och fängslande bok som jag uppskattade stort. Det som drar ner det slutgiltiga betyget något – även om det inte störde läsupplevelsen under tidens gång – är språkbruket. Språket är i enklaste laget och boken är väldigt lättläst. Detta är en aspekt som är värd att anmärka på, men verkets gripande och viktiga innehåll väger tveklöst upp för den enkla prosan.
Sista meningen I boken: Nej sa jag. Det tror jag aldrig att jag har gjort.
Handling & Tema : 4/5 Karaktärerna: 4/5 Miljöbeskrivning: 4/5 Språk och berättarkonst 3/5
Engelskläraren Jake Epping får ett märkligt uppdrag. En döende vän har hittat en port till det förflutna på lagret till sin servering. Kliver man ut på andra sidan är klockan 11.58 den nionde september 1958. Varje gång.Det uppdrag Jake får består i att förhindra mordet på Kennedy, eftersom vännen har härlett nästan allt ont som drabbat världen till just den händelsen.Efter en ”provtur” accepterar Jake. Men han har en egen plan också: att förhindra en familjetragedi som förstört livet för en av hans vuxenelever. När det är gjort ska han långsamt söka sig till Dallas och vara på rätt plats vid exakt rätt tillfälle den tjugoandra november 1963. Men det är som om själva tillvaron bjuder motstånd även mot de minsta förändringar, och lägger oväntat många hinder i vägen. Kommer han att hinna fram i tid? Eller måste han återvända till lagret i vår egen tid, kliva ut i 1958 och leva ytterligare fem år i väntan på att fullgöra sin uppgift? Och vad händer med vår egen tid om Jake lyckas – blir den vad den döende vännen drömt om?Stephen King lyckas skapa en enastående närvarokänsla även i de mest drömska och fasansfulla miljöer. 22/11 1963 är inget undantag. Den är en tidsresa tecknad med en sådan skärpa att man känner precis hur en root beer ska smaka 1958, och med en fantasirikedom som ger en svindel. Både av det behagliga och obehagliga slaget.
Orginaltitel: 11/22/63
Genre: Scene fiction
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 703
Första meningen I boken: Jag har aldrig varit en gråtmild typ.
Läst klart: 17 juni 2026
Utdrag ur boken
Hemma är att se månen gå upp över de öppna , sovande markerna och ha någon att ropa fram fönster så man kan se det tillsammans. Hemma är där man kan dansa med andra, och dansa är livet.
22/11 1963 är en intressant handling som man kan benämna som historisk realism med övernaturlig spänning.
En portal som tar tillbaka en i tiden, vem hade inte önskat att få möjlighet till det, och förändra historiens gång. Men vad innebär det egentligen för mänskligheten om det skulle gå att ta tillbaka tiden och förändra saker som redan har hänt.
Den centrala delen av historien som allt kretsar kring är att huvudpersonen ska stoppa mordet på Kennedy, och med det förändra världshistorien. Men boken är så mycket mer än det.
Att 22/11 1963 är ett mästerverk av King beror på hans förmåga att fläta samman alla dessa små detaljer , en sci-fi-historia , intressanta personer, historiska händelser och kärlek ! Det är en sådan blandning som lätt hade kunnat bli kaka på kaka, men King är King när det gäller att skapa en bra historia. Tidsresor har tendenser att upprepa sig. Jag har läst Outlander serien som också är en bra och som innefattar tidsresor, men där lyckas inte författaren lika bra som King. Inte lika bra persongalleri, mer upprepningar. 22/11 1963 hur otroligt det än låter inger en känsla av trovärdighet, att detta skulle kunna inträffa.
Slutet av 50 talets Amerika, en helt fantastisk tid, King kunde inte ha valt en bättre perioder för tidsresa. Under läsningens gång kunde jag höra tunga bilmotorer, avgasrören som pustar aggressivt ut svart avgasrök, bakgrunden hör vi dunkande rytmerna av Elvis blandade med blues.
Men det som King verkligen lyckas med är att skapa en historia där han blandar dåtid med nutid, historiska händelser med fiction. In i det sista vet man inte hur det kommer gå för huvudpersonen Jake Epping, en nyskild och ganska desillusionerad gymnasielärare i engelska från Maine. Hans liv tar en absurd vändning när Al Templeton, ägaren till den lokala hamburgerrestaurangen, avslöjar en otrolig hemlighet. I restaurangens skafferi finns en osynlig portal – ett ”kaninhål” – som leder direkt till en specifik tidpunkt: klockan 11.58 den 9 september 1958.
Vad händer om man förändrar historien, och början man göra det? Jake hade de bästa intutioner men det visade sig att hans handlingar lede till förödande konsekvenser för världen.
Jag kan många gånger dra mig för att påbörja läsa en King bok, men när jag väl göra det då är jag fast. Det är inte många gånger jag har blivit besviken …. 22/11 1963 är ännu ett av hans mästerverk som jag verkligen rekommenderar
Sista meningen I boken: Så förs vi bort av musiken, musiken vältrar bort åren, och vi dansar.
En riktigt läsvärd och intressant bok, som berättar en hel del om en intressant militär rysk profil, som trots sina framgångar, fick sparken av Stalin och togs bort från all offentlighet efter kriget, därför att han blivit för populär.« Dagbladet Sundsvall
»Författaren Geoffrey Roberts, professor i modern historia, har lyckats täcka in det mesta. Boken blir också mycket personlig med hjälp av Zjukovs brev till familjen och uppgifter från tidigare stängda arkiv. Sammantaget ett levande och närgånget porträtt av andra världskrigets främste härförare.« Allehanda
Georgij Zjukov var en man med okuvlig vilja, briljans och grymhet. Han var en av de mest inflytelserika befälhavarna under andra världskriget och spelade huvudrollen vid flera kritiska vändpunkter i kriget.
Stalins general är den första heltäckande biografin över den militärhistoriska legenden Zjukov. Med hjälp av källor från nyligen öppnade sovjetiska arkiv och ocensurerade versioner av Zjukovs egna memoarer, har Geoffrey Roberts tecknat ett anmärkningsvärt närgånget porträtt av en man vars liv utspelades bakom en järnridå av officiell sekretess.
Orginaltitel: Stalin ‘s general
Genre: Biografi
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 400
Första meningen I boken: Marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukovs liv innehöll många triumfer, men ingen kan mäta sig med densamma infann sig en dag i juni 1945 då han gjorde honnörsord inför den stora segerparaden på Röda torget.
Läst klart: 26 april 2026
Georgij Zjukov är 1900-talets mest mytomspunna och kontroversiella militärfigurer. Tidigare böcker skrivna om honom har främst varit propagandabild som en gång målades upp i Sovjetunionen. Men genom att använda sig av tidigare hemligstämplat arkivmaterial lyckas Roberts teckna en bild av Zjukov som sträcker sig långt bortom det som har skrivits Tidigare.
Roberts tydliggör Zjukovs enorma kapacitet som strateg. Han var mannen som räddade Moskva, vände krigslyckan vid Stalingrad och ledde slutoffensiven mot Berlin. Boken förklarar effektivt hur han kunde organisera enorma logistiska operationer under extrem press. Boken döljer inte Zjukovs skoningslösa ledarstil. Han styrde genom rädsla, var hård mot sina underordnade och offrade utan tvekan stora mängder manskap för att uppnå sina strategiska mål.
Boken tar upp den farliga partnerskapet mellan Zjukov och Josef Stalin.
Roberts visar hur Stalin, trots sin paranoia, insåg att han behövde Zjukovs militära kompetens för att vinna kriget och hur Zjukov lyckades överleva de utrensningar som tog livet av så många andra sovjetiska officerare, samt hur han efter kriget tvingades kämpa för sin egen politiska överlevnad mot rivaler som Chrusjtjov och andra partipampar.
Det är inte bara en biografi om en man, utan också en studie i makt, överlevnad och det sovjetiska systemets sanna natur
Det är en bra bok men det är också tung akademisk läsning som jag inte förväntade mig. Jag hoppades på att boken skulle vara skriven mer som en historisk roman. Därför tog det längre tid att läsa än vad jag är van vid och stundvis var det sega kapitel som inte intresserade mig men som säkerligen uppskattas av krigs fantaster.
Ryskt ordspråk: framgången har många fäder, motgångar är föräldralös.
Handling & Tema : 4/5 Karaktärerna:3 /5 Miljöbeskrivning: 3/5 Språk och berättarkonst 4/5
Stark 3/5 i helhetsbetyg
Sista avslutande meningen I boken: Tidigare ej tillgängligt arkivmaterial hjälper oss samtidigt att reda ut vad som är myt och vad som är sanning och fånga den komplexa och motsägelsefulla hos en man som trots sin bakgrund som son i en fattig bondefamilj lyckades bli en stor general och hjälte, inte bara för det ryska folket utan även för alla som håller honom högt för hans enastående insatser när Nazityskland besegrades.
Där uppe, där jorden möter himlen, existerar inte längre de vanliga reglerna för mänsklig uthållighet.”
Bokens baksida:
Han hade två stora kärlekar i livet och en av dem blev hans död …
Francis Drake, Robert Scott, Percy Fawcett, Charles Lindbergh, Amy Johnson, Edmund Hillary och Neil Armstrong är alla exempel på människor som lyckats förverkliga till synes ouppnåeliga drömmar. De har hyllats och ärats och alla har de blivit legender med en självklar plats i historieböckerna.
George Mallory hade en lika stark dröm och kanske lyckades han också uppfylla den. Fast det inte finns några bevis. Allt som talar för att han nått sitt mål är en sedan länge död kropp och ett saknat fotografi av en älskad hustru …
Det här är en spännande roman inspirerad av George Mallorys liv – mannen som kan ha varit den förste som bestigit Mount Everest
Orginaltitel: Paths of Glory
Antal sidor: 358
Genre: Äventyr
Utgivningsår: 2009
Första meningen I boken: ” Sista jag vare ute och klättrade, slant jag med spikkängorna och föll” sa Conrad.
Läst klart: 4 april 2026
Historien om George Mallory är bergsklättringshistoriens största gåtor: Nådde George Mallory toppen av Mount Everest 1924, nästan 30 år före Hillary och Tenzing?
George Mallory är mannen till de kända orden bland alla alpinister , när han fick frågan av en journalist
”Why do you want to climb Mount Everest?”
Blev det idag välkända orden – Because it’sthere”.
Drömmen om Everest är en fängslande hyllning till mänsklig viljestyrka. Det är inte en torr biografi, utan ett dramatiskt äventyr som ställer frågan: Är en dröm värd att dö för? Det är en perfekt bok för dig som älskar historiska äventyr och mänskliga dramer. Du behöver inte vara klättrare för att svepas med i kylan och den tunna luften.
Jag älskar böcker om bergsklättring, har läst flera Mount Everest historier, och den kritik som jag har till Jeffrey Archer bok är att det är för lite bergsklättring. Jag tycker han förlorar sig i sidospår som tar onödigt mycket plats och därför sänker det mitt betyg.
Förutom det så lyckas han bra, Mallory framstår inte bara som en ikon, utan som en människa med brister, tvivel och en charmig arrogans. Relationen med hans fru Ruth ger boken ett emotionellt ankare som gör att den känns som mer än bara en äventyrsroman.
Andra intressanta personer är:
George Finch) George Mallorys stora rival – men också den person som kanske bäst förstod bergets tekniska utmaningar. På den tiden ansåg man att användning av syrgas var detsamma som fusk och Mallory var i början motståndare till det. George Finch var en australiensisk kemist och en extremt skicklig klättrare. I boken porträtteras han som Mallorys motsats: Finch var den främsta förespråkaren för att använda syrgas. Han passade inte riktigt in i den stela brittiska överklassen. Han var australier, frånskild och ansågs ha en ”felaktig” attityd, vilket skapade friktion inom den brittiska Everest-kommittén.
Författaren bygger upp en rivalitet mellan dessa två klättrare. Mallory är den romantiska visionären som vill besegra berget med ren vilja, medan Finch är pragmatikern som inser att människokroppen har fysiska gränser vid 8000 meters höjd.
Om du tänker använda den där apparaten, George, så klättrar du inte längre’, sa Mallory föraktfullt och pekade på syrgasbehållarna. ’Då är du bara en maskinist som tar en promenad i molnen.’
Finch log kallt tillbaka. ’Och om du inte använder den, George, så är du bara ett lik som inte har fattat det än.’”
Trots deras olikheter tvingas de respektera varandra. Finch bevisade under expeditionen 1922 att syrgas faktiskt fungerade, vilket fick Mallory att senare ändra uppfattning – ett beslut som var avgörande för Mallorys sista försök 1924. I boken fungerar han som en katalysator för Mallorys egen utveckling – han är den som tvingar Mallory att inse att Everest kräver mer än bara mod; det kräver vetenskap och förberedelse.
Trots deras rivalitet utvecklas en vänskap och respekt mellan dessa två klättrare , och Mallory tar strid för Finch vid flera tillfällen. Han vägrar låta honom ersättas av annan klättrare även om det skulle innebära en risk att Finch tar ifrån honom drömmen att vara första man som besteg Mount Everest.
”Det är inte bara ett berg. Det är en gåta som naturen har utmanat oss att lösa.”
Handling & Tema : 4/5 Karaktärerna: 4/5 Miljöbeskrivning: 3/5 Språk och berättarkonst: 3/5
Mikrofonkåt är boken om svensk hip hop. Den handlar om unga, mikrofonkåta människor. Några av dem säljer tusentals skivor, andra går på socialbidrag, några av dem har just skrivit sina första rhymes, andra försöker göra comeback, några av dem vill göra om samhället, andra drömmer mest om sex, lyx och skivkontrakt. På 368 sidor intervjuas Latin Kings, Petter, Feven, Loop Troop, Big Fred, ADL, Fattaru, Ken, Timbuktu, Kashal-T, Mobbade Barn Med Automatvapen, Infinite Mass, Leila K, Glaciuz the ICY och en lång rad andra stjärno
80Orginaltitel: Mikrofonkåt
Genre: Dokumentär roman
Utgivningsår: 2001
Antal sidor: 353
Första meningen I boken: VARNINGSFACKLOR BRINNER på asfalten.
Läst klart: 10 mars 2026
Mikrofonkåt” tar Strage oss med på en resa genom den svenska hiphopen .
Boken är skriven innan gangster rapp slog ner som en bomb i Sverige och därför ger mig läsningen en oskuldsfull känsla som jag minns från min ungdoms tid när jag lyssnade på Petter , Ken och Latin Kings.
De namn som boken fokusera mest på är
The Latin Kings (och Dogge Doggelito)
De ges en självklar plats som pionjärerna som bevisade att det gick att rappa på svenska om förortens verklighet utan att det lät fånigt. Strage skildrar deras resa från miljonprogrammet i Botkyrka till att bli hyllade av finkulturen. Han fångar Dogges karisma och gruppens betydelse för att öppna dörrarna för alla som kom efter.
Petter
Petter skildras som artisten som gjorde hiphopen folklig och kommersiellt gångbar. Strage skriver om ”Mitt sjätte sinne”-eran och hur Petter, med sin bakgrund och sitt driv, lyckades förena hiphop-credd med stora försäljningsframgångar. Det finns också intressanta skildringar av hans relation till de andra i branschen.
Ken Ring
Ett av de mest minnesvärda och kontroversiella kapitlen handlar om Ken Ring. Strage följer honom under tiden kring den beryktade spelningen på Vattenfestivalen 1999 (då Ken rappade om att storma slottet och våldta prinsessan Madeleine). Det är ett rått och ärligt porträtt av en artist som alltid gått sin egen väg och ofta hamnat i konflikt med etablissemanget.
4. Feven
Som en av de få kvinnliga stjärnorna på den tiden får Feven ett eget kapitel. Strage skildrar hennes kamp för att ta plats i en mansdominerad bransch och den enorma hyllningen av hennes album Hela vägen ut. Det är ett porträtt av både styrka och sårbarhet.
Blues
Rapparen Blues, som hade stora hits som ”Under ytan” och ”Andra sidan”,
Thomas Rusiak
Som producent och rappare (med jättehiten ”Hiphopper”) spelar Rusiak en central roll i boken.
Blir nostalgisk när Strage inte glömmer bort den fallna stjärnan Leila K Leila K som den svenska hiphopens och popens största internationella stjärna – en artist som hade världen för sina fötter med hits som ”Got to Get” och ”Electric”. Men i ”Mikrofonkåt” möter vi inte stjärnan, utan en person som lever i ett totalt kaos.
Jag är inte en föredetting. Jag är en legend. Skillnaden är att en legend aldrig dör, även om hon inte har några pengar på fickan just nu.” / Leila K
Medan kapitel om artister som Petter eller Latin Kings handlar om framgång och kreativitet, fungerar kapitlet om Leila K som en mörk påminnelse om baksidan av berömmelse. Det är ett porträtt av en pionjär som banade väg för alla andra men som själv lämnades kvar i rännstenen.
Att vara mikrofonkåt är att lida av ett patologiskt bekräftelsebehov. Det är att vilja höras till varje pris, att vilja äga ordet och tvinga andra att lyssna.”
Handling & Tema : 4/5 Karaktärerna: 4/5 Miljöbeskrivning: 3/5 Språk och berättarkonst: 3/5
En liten bit av böckernas värld 