
Bokens baksida:
Engelskläraren Jake Epping får ett märkligt uppdrag. En döende vän har hittat en port till det förflutna på lagret till sin servering. Kliver man ut på andra sidan är klockan 11.58 den nionde september 1958. Varje gång.Det uppdrag Jake får består i att förhindra mordet på Kennedy, eftersom vännen har härlett nästan allt ont som drabbat världen till just den händelsen.Efter en ”provtur” accepterar Jake. Men han har en egen plan också: att förhindra en familjetragedi som förstört livet för en av hans vuxenelever. När det är gjort ska han långsamt söka sig till Dallas och vara på rätt plats vid exakt rätt tillfälle den tjugoandra november 1963. Men det är som om själva tillvaron bjuder motstånd även mot de minsta förändringar, och lägger oväntat många hinder i vägen. Kommer han att hinna fram i tid? Eller måste han återvända till lagret i vår egen tid, kliva ut i 1958 och leva ytterligare fem år i väntan på att fullgöra sin uppgift? Och vad händer med vår egen tid om Jake lyckas – blir den vad den döende vännen drömt om?Stephen King lyckas skapa en enastående närvarokänsla även i de mest drömska och fasansfulla miljöer. 22/11 1963 är inget undantag. Den är en tidsresa tecknad med en sådan skärpa att man känner precis hur en root beer ska smaka 1958, och med en fantasirikedom som ger en svindel. Både av det behagliga och obehagliga slaget.
Orginaltitel: 11/22/63
Genre: Scene fiction
Utgivningsår: 2011
Antal sidor: 703
Första meningen I boken: Jag har aldrig varit en gråtmild typ.
Läst klart: 17 juni 2026
Utdrag ur boken
Hemma är att se månen gå upp över de öppna , sovande markerna och ha någon att ropa fram fönster så man kan se det tillsammans. Hemma är där man kan dansa med andra, och dansa är livet.
22/11 1963 är en intressant handling som man kan benämna som historisk realism med övernaturlig spänning.
En portal som tar tillbaka en i tiden, vem hade inte önskat att få möjlighet till det, och förändra historiens gång. Men vad innebär det egentligen för mänskligheten om det skulle gå att ta tillbaka tiden och förändra saker som redan har hänt.
Den centrala delen av historien som allt kretsar kring är att huvudpersonen ska stoppa mordet på Kennedy, och med det förändra världshistorien. Men boken är så mycket mer än det.
Att 22/11 1963 är ett mästerverk av King beror på hans förmåga att fläta samman alla dessa små detaljer , en sci-fi-historia , intressanta personer, historiska händelser och kärlek ! Det är en sådan blandning som lätt hade kunnat bli kaka på kaka, men King är King när det gäller att skapa en bra historia. Tidsresor har tendenser att upprepa sig. Jag har läst Outlander serien som också är en bra och som innefattar tidsresor, men där lyckas inte författaren lika bra som King. Inte lika bra persongalleri, mer upprepningar. 22/11 1963 hur otroligt det än låter inger en känsla av trovärdighet, att detta skulle kunna inträffa.
Slutet av 50 talets Amerika, en helt fantastisk tid, King kunde inte ha valt en bättre perioder för tidsresa. Under läsningens gång kunde jag höra tunga bilmotorer, avgasrören som pustar aggressivt ut svart avgasrök, bakgrunden hör vi dunkande rytmerna av Elvis blandade med blues.
Men det som King verkligen lyckas med är att skapa en historia där han blandar dåtid med nutid, historiska händelser med fiction. In i det sista vet man inte hur det kommer gå för huvudpersonen Jake Epping, en nyskild och ganska desillusionerad gymnasielärare i engelska från Maine. Hans liv tar en absurd vändning när Al Templeton, ägaren till den lokala hamburgerrestaurangen, avslöjar en otrolig hemlighet. I restaurangens skafferi finns en osynlig portal – ett ”kaninhål” – som leder direkt till en specifik tidpunkt: klockan 11.58 den 9 september 1958.
Vad händer om man förändrar historien, och början man göra det? Jake hade de bästa intutioner men det visade sig att hans handlingar lede till förödande konsekvenser för världen.
Jag kan många gånger dra mig för att påbörja läsa en King bok, men när jag väl göra det då är jag fast. Det är inte många gånger jag har blivit besviken …. 22/11 1963 är ännu ett av hans mästerverk som jag verkligen rekommenderar
Sista meningen I boken: Så förs vi bort av musiken, musiken vältrar bort åren, och vi dansar.



