Kategori: Samtidsroman

Bokens baksida:

Det är 80-tal och en liten flicka flyr tillsammans med sina föräldrar från Iran till Sverige. Det gamla landet har krossat drömmarna men det nya landet krossar familjen. De, som har kämpat för frihet i Iran, befinner sig nu i trygghet men utanför och avskurna från omvärlden. Pappan försöker hitta en väg in i det nya samhället och mamman vill inte lämna filtarna som doftar av hemlandet. Respekt och kärlek vittrar sönder och dottern tvingas bli vittne och medlare mellan föräldrarna.Hennes pappa vet att hårt arbete är nyckeln till framtiden, och han lär sin dotter att hon måste vara bäst, oavsett vilka offer som krävs. Med hans revanschlust och suget efter tillhörighet som bränsle är hon snart kårordförande på Sveriges mest utpräglade elitskola. Det är en tillvaro som utgörs av ständiga middagar med näringslivets toppchefer, tal till studenterna och intervjuer med riksmedia. Men framgången är ensam och hotfull. I vissas ögon är man alltid blatte, och för den som måste vara bäst finns inget andrum. Golnaz Hashemzadeh har lyckats skriva prestationsjunkiens berättelse ur ett invandrarperspektiv som både skrämmer och fascinerar. Hon är inte jag är en berättelse om en familj som kämpar, om två föräldrar som omedvetet plågar sina barn med sin egen olycka, om en kvinna som offrar sig själv i jakten på att vara den alla älskar. Omslagsformgivare:

Orginaltitel; Hon är inte jag

Genre: Samtidsroman

Antal sidor: 371

Utgivningsår: 2012

Första meningen I boken: Hon visste att de hade gjort något stort.

Läst klart: 27 juni 2026

Boken är skriveni jagform. Vi får aldrig veta berättarröstens namn. Hennes föräldrar flydde från Iran till Sverige för att ge sina barn ett bättre liv. Anahita bär på detta tysta arv och är fast besluten att lyckas – till varje pris. Hon tar sig in på den prestigefyllda Handelshögskolan i Stockholm, en miljö präglad av överklass och stenhård konkurrens.

Driven av ett djupt förakt för svaghet och ett extremt kontrollbehov offrar Anahita allt för sina studier och sin karriär. Men ju högre upp hon klättrar, desto mer alienerad blir hon från sin familj, sin bakgrund och i slutändan sig själv.

Det som gör Hon är inte jag så stark är att Anahita inte är en klassisk, lättsam hjältinna. Hon är ofta osympatisk, dömande och hård mot sin omgivning. Men det är också det som gör henne så brännande mänsklig. Författaren lyckas klä av den glittriga fasaden hos den ”lyckade integrationen” och visa det psykologiska priset som ofta betalas under ytan.

Utdrag ur boken;

”Alla har sin plats
”Min flicka har inget handikapp. Hon är stark. Hon spelar handboll och fotboll. Hon gör många mål, och springer snabbt. Vad menar du?”
Fröken samlade ihop sina papper. Föste ihop dem i en bunt med räta kanter. Knöt händerna tills knogarna vitnade.
”Vi vet nog alla vad jag pratar om. I den riktiga världen är en läxa hit eller dit ingen skillnad. Det finns en ordning som man inte kan lura sig förbi. Alla har sin plats.”

Viktiga personer i boken förutom huvudpersonen

Pappan är bokens näst viktigaste gestalt och den person som huvudpersonen speglar sig mest i.

Hans roll: Han bär på de djupa traumana från revolutionen och flykten från Iran. Pappan  har offrat allt – sin status, sitt hemland och sina drömmar – för att dottern ska få en framtid. Detta skapar en enorm, osynlig skuld. Pappans höga förväntningar och ständiga påminnelser om att dottern måste ”bli något” är den bensin som driver huvudpersonens destruktiva prestationsmani.

Kompisar:

Även om de sällan får djupa individuella porträtt, fungerar människorna på Handelshögskolan och de prestigefyllda arbetsplatserna som en kollektiv ”karaktär”.

Deras roll: De representerar den oberörda, svenska överklassen och eliten. De blir den måttstock huvudpersonen mäter sig mot. Trots att hon presterar bättre än dem, förstärker de hennes känsla av att vara en utomstående som måste bära en mask (”Hon”) för att dölja sitt sanna jag (”Jag”).

Handling & Tema : 4/5
Karaktärerna: 4/5
Miljöbeskrivning: 3/5
Språk och berättarkonst 4/5 :

   

Sista meningen I boken: Det var för friheten vi kom.