
Bokens baksida:
Miljön är centrala Stockholm på 50-talet. Socialtjänsten hyr en våning i Klarakvarteren, i ett gammalt hus. Där bor, med vårdpersonal, några tonåringar som påbörjat sin kriminella bana, den tidens ”värstingar”. Berättelsen börjar bedrägligt lugnt med att lägenheten och dess boende presenteras. Så stegras tempot. Ynglingarna tar initiativ till allt våldsammare händelser. Det stjäls bilar, blir hårda ord, meningslöst våld och ett par skakande sexuella händelser. Verksamheten för tonåringarna utmynnar i ren anarki.
Antal sid: 294
Första utgivnings år: 1962
Genre: Svensk generations roman
Läste ut boken i Juni 2018, har haft den stående i bokhyllan ett tag. Boken är omtalad, och det finns en film från 1964 med samma titel. Då jag arbetar inom behandlingsbranchen var boken extra aktuell för mig, intressant att läsa om hur man behandlade de så kallade värstingungdomar under 50 talet.
Bokens titel, 491, är ett citat från Bibeln: ”Man ska förlåta inte sju gånger utan sjuttio gånger sju”.
491 var en bok som ställde till med skandal när den kom ut under 60 talet. Den handlar om ungdomar som super, är våldsamma och är provokativa. Vissa har kallat boken för ungdom porr.
Jag blev mest besviken då jag hade väntat mig mer av denna bok. Jag är glad att jag har läst den då det trots allt har blivit en svensk klassiker, men den lämnade inga djupare spår hos mig.
Handling & Tema : 3/5
Karaktärerna: 3/5
Miljöbeskrivning: 3/5
Språk och berättarkonst: 2/5
Betyg 3/5


