Solange är en trettonårig flicka som ser på världen med en tonårings genomskådande blick. Livet går sin gilla gång i den lilla sydfranska byn Clèves, men mycket pågår under den lugna ytan. Ute i världen händer också en mängd saker: det är 80-tal och Sovjet har invaderat Afghanistan och byns mödrar har börjat hamstra livsmedel i skräck över att ett nytt kärnvapenkrig ska bryta ut.
I byskolan där Solange går handlar allt om sex i snacket mellan tjejerna på rasterna. Det absolut viktigaste är att ha fått mens och sedan måste man förbereda sig på att ha sex. Är man efterbliven om man inte haft det? Är det bättre att göra det med en kompis? Solange börjar experimentera: låter killarna göra vad de vill med sig och råkar ibland riktigt illa ut.
Solange tyr sig alltmer till byns enstöring Monsieur Bihotz, som är vänligt sinnad och förstår henne. Men vad är fantasi och vad är verklighet i deras relation? Är hon den fullfjädrade älskarinna hon utger sig för att vara, trots att hon bara hunnit bli sexton år gammal?
Orginaltitel: Cleves
Antal sidor: 286
Utgivningsår 2016
Läst klart: 30 juli 2019
Flickan i Cleves är en bok som handlar om sex, varje ord och mening i boken har en sexuell laddning.
Solange är en ung flicka från en fransk by, bor tillsammans med frånvarande föräldrar, pappan är pilot och är aldrig hemma, det går rykten om hans otrohet. Mamman har en liten butik som tar all hennes tid. Solange blir passad av en märklig granne som med i takt med att Solange går in i puberteten försöker han tygla sin lust till henne.
Solange utforskar sin egen sexuallitet, hon vet inget om sex men lär sig i rasande fart. Hon är en Lolita som upptäcker vilken makt hon har, och börjar förföra sin omgivning.
Mitt problem med boken var inte handlingen utan språket. Jag har läst andra recensioner av denna bok och många tycker om att språket är vackert, jag själv upplever den bara rörig och svår att hänga med i vad författaren nu skriver om.
Jag läser och läser och får gissa mig till om detta är Solanges tankar eller är det ett samtal med hennes kompisar, händer detta nu eller är det hennes fantasier.
”Vi tolererar inga förlorare.” Det var på den grunden som Joseph P Kennedy byggde sin familjedynasti. Och han insåg att pengar var vägen till framgång, först på Wall Street och i filmindustrin med Gloria Swanson, sedan i politiken.
Charmfull, skrupelfri och hänsynslös jagade han den makt och det inflytande som berövats honom av de förnämsta släkterna i hemstaden Boston. Revanschlusten blev drivkraften också för hustrun Rose och de nio barnen.
När Joseph P Kennedy inte lyckats med en politisk karriär ställdes kravet på den äldste sonen att bli USA:s president. Men när han omkommit i andra världskrigets slutskede överfördes ambitionen på den näst äldste sonen John F Kennedy. Och när han mördats som president gick uppgiften vidare till näste son Robert som sköts ihjäl just som han var på väg att nå Vita huset. För att lämnas vidare till den yngste sonen Ted som inte klarade av att bli president men som blev en av USA:s mest långvariga och betydande senatorer.
Kennedyklanens framväxt och dominans tillhör det mest fascinerande i historien med enastående framgångar och glamour blandat med bottenlös sorg och tragedi, och en exempellös förmåga att från början skapa den glorifierade bild av släkten som länge levde vidare.
Orginaltitel:Vi tolererar inga förlorare
Genre: Dokumentär roman
Antal sidor: 600
Utgivnings år: 2012
Läst klart: 26 juli 2019
Vi tolerarear inga förlorare är fascinerande läsning om klanen Kennedy. Om hur Joseph P Kennedy och hans maka Rose E Fitzgerald byggde upp Amerikas mest kungliga och myomspunna familj.
Det är inblick i en värld som inte finns längre, omgiven av gammaldags Hollywood glamur, lyx, pengar, maffia och tragedier efter tragedier.
Jag har inte haft några större kunskaper om Kennedys innan jag började läsa denna bok. Jag viste att det rörde sig om en rik Amerikansk släkt där en president har blivit skjuten, och att det talas om en förbannelse över familjen.
Britt-Marie Mattson har gjort ett jätte jobb med denna bok, från grunden har hon beskrivit var och en av Kennedys skapat en fullständig bild som gör att läsaren får inte bara en inblick utan vetskap om hela historien. Men även hur man med hjälp av pengar, inflytande och stenhård disciplin kan skapa Amerkas president.
Familjens motto är Vi tolererar inga förlorare, efter detta motto har Rose och Joseph uppfostrats sina 8 barn. Alla barnen har drivits av konkurensen till varandra, en strävan att bli bäst och göra fadern stolt, samtidigt som de har beskyddat varandra i våt och torrt.
Alla 8 barnen har blivit framgångsrika, männen har skapat sig kariärrer inom politik, affärsvärlden eller juridik medan kvinnona har gift in sig med män från adliga familjer.
Men framgången har haft ett fruktansvärd pris, Rose och Joseph har fått begrava flera av sina barn i förtidig ålder. Tragedierna började med deras äldsta dotters misslyckade lobotomi operation ,följd av att äldsta sonen stupade i kriget, andra dottern dör i en flygplan krasch och två söner blir skjutna på president posten.
Det är inte bara Kennedy som drabbas hårt utan människor i deras närhet har en förmåga att smittas av det olycksbringande ödet.
Jag kunde inte sluta läsa, boken är bra skriven, det blir aldrig segt eller tråkigt. Jag har lärt mig enormt mycket om Amerikas historia. Många kända namn nämns i boken Frank Sinatra och Marlin Monroe är bara två av alla kända namnen som figurerar itexten.
Britt-Marie Mattson har inte personligen träffat någon av Kennedys, hon har inte gjort några interjuver utan det hon har skrivit är baserat på olika litterera källor. Därför ska man vara medveten om att hon har tagit sig konstnärlig frihet att göra egna tolkningar av personernas känslor baserade på det hon har läst. Mig stör det inte, tvärt om tror jag inte att boken hade varit lika bra om den bara hade innehållit fakta. Istället är det en bok som innehåller allt en dokumentär ska ha men är skriven i berättar form.
Med denna bok känns det som jag har fått veta allt som finns att veta om Kennedys, och fast det har skrivits många böcker om de så är det imponerande att Vi Tolererar Inga Förlorare är skriven av en svensk författare.
Efter mötet med Mannen i svart av Revolvermannen vaknar Roland vid stranden av Mellanvärldens västra hav och finner tre dörrar. Var och en leder till New York, men i olika tidsperioder.
Genom dessa dörrar måste Roland ” dra ” tre gestalter som är avgörande i hans sökande efter Det mörka tornet.
År 1987 finner han den provokativa Eddie Dean, fången, en heroinmissbrukare. År 1964 möter han den modiga Odetta Holmes, Skuggornas dam, en ung afroamerikansk arvtagerska. Och år 1977 träffar han Jack Mort, Döden, en knarklangare ansvarig för grymheter bortom all fantasi.
Har Roland funnit nya följeslagare att bilda ka-tet i hans jakt? Eller har han släppt lös något helt annat? En vild kamp har börjat där utomvärdsliga fiender och undre världens ondska samverkar för att förhindra Rolands desperata jakt på Det mörka tornet.
Orginaltitel: The Drawing of the Three
Serie:Det mörka tornet ll
Genre: Fantasy
Utgivningsår: 2003
Antal sidor: 413
Läst klart: 15 juli 2019
De tre blir dragna är andra boken i serien om Det mörka tornet. Jag läste Revolvermannen för några år sedan, hade höga förväntningar på boken, men jag blev besviken. Den var flummig, det hände inte så mycket i handlingen, och jag fick aldrig någon känsla för karaktärerna. Roland var en osympatisk wester anthjälte som skulle vara den gode, men som offrade alla han möte i sitt sökande efter Tornet.
I de tre blir dragna har Stephen King utvecklats och växt i sitt författande. Hans personbeskrivingar är fenomenala Handlingen utspelar sig i två olika världar, Rolands värld som vi vet mycket lite om och vår värld i NewYork fast i olika tidsperioder.
Roland hittar en dörr i sin värld och när han går genom dörren första gången hamnar han inne i Eddie som är en ung heroinist som just då befinner sig i ett plan på väg att smuggla kokain, året är 1987.
Kings porträtt av Eddie är så levande, hans historia är trovärdig och lätt att ta till sig.
Vid en andra resa genom dörren träffar han Odette, men här blir historien mer oförsutsägbar. Då det är helt otippad att King skapar en karaktär som är handikappad och sitter i rullstol, och om det inte var nog lider av personlighets klyvning, hon är två kvinnor i ett.
Tredje personen som Roland träffar på är den bindande länken. Genom att befinna sig i honom får Roland svar på flera händelser som han tidigare inte såg något samband i.
De tre blir dragna känns som bok nr 1 medan Revolvermannen var en lång och seg inledning. När man läser så mycket som jag gör så blir man sällan förvånad, man träffar på bra böcker, sämre böcker och dåliga böcker. Men det är sällan man träffar på en bok som oavsett om den är bra eller dålig är så annorlunda, och inte alls vad man förväntar sig.
Men King har denna gången skapat en fantasyroman i en form jag aldrig tidigare har stött på, och med moderna karaktärer. Istället för Riddare, är hjältarna revolvermän, och de är trasiga och fulla av männskliga otillräckligheter och brister. Ändå är de hjältar som är lätta att tycka om, och som man kan identifiera sig med
Familjen Tulliver är en aktad familj som driver kvarnen i en by på den engelska landsbygden. Storebrodern Tom får en ordentlig utbildning medan lilla systern Maggie ständigt får finna sig i att stå tillbaka. När Maggie blir attraherad av sin kusins fästeman hamnar hon i ett känslomässigt kaos. Vad ska hon göra- följa sitt hjärta eller sin hjärna? Hur ska den borgliga småstaden och framför allt hennes bror döma henne?
Orginaltitel: The Mill on the Floss
Genre: Klassiker
Utgivningsår: 2002
Antal sidor: 768
Läst klart : 6 juli 2019
När man läser en klassiker så åtminstonde för mig är det att jag tar en risk. Klassiker är oftast tunga tegelstenar och även om många av de som jag har läst har varit riktigt bra så har de sundvisst varit sega och svårläst. Bror och syster är en tegelsten på över 700 sidor trots det upplevde jag boken som lättläst och att det gick fort att läsa ut.
Bror och syster handlar som titeln säger om en relation mellan bror och syster. Synskonen Tulliver, Maggie och Tom, från en liten by på den engelska landsbygden under mitten av 1800 talet. Maggie och Tom lever under en tid då synen på kvinnor var att de inte skulle synas utan uppfostras till fina små damer där deras främsta lott var att gifta sig.
Maggie är redan som liten flicka impulsiv, säger vad hon tänker, och har ett stort kunskapstörst. Hon blir ständigt uppläxad av sin släkt, och får höra att hon inte är som en dam ska vara. Hon vill så järna passa in,
Hennes relation med sin äldre bror Tom är komplicerad. Maggie avgudar sin äldre bror, och vill ständigt ha hans kärlek och uppmärksamhet. Tom är också mycket fäst vid sin lillasyster men då han ser att hon skiljer sig från de andra flickorna får han jämt säga åt sin syster att hon uppför sig opassande och straffar henne genom avståndstagande. Maggie går omkring med en ständig känsla av otillräklighet och avvisandet.
Familjen Tulliver råkar ut för en familjetragedi , när de blir av med hela sin förmögenhet och fadern går i konkurs. De blir av med allt de äger, deras saker säljs på aktion. Tom som är uppfostrad till en stolt yngling som skulle ta efter sin far
Boken är intressan och läsvärd ur flera perspektiv. Man kan läsa den som en vanlig kärleksroman då självklart finns det en kärlekshistoria.
Är man per intresserad av den psykologiska perspektivet så är beskrivningar av hur Maggie påvekas av att ständigt förtrycka sina behov, och leva i en ständig avvisande från sin omgivning.
En inblick i det sociala, hur det är att leva i en borglig familj som plötsligt förlorar all sin status och hamnar i fattigdom.
Handling & Tema : 4/5
Karaktärerna: 3/5
Miljöbeskrivning: 3/5 Språk och berättar konst 4/5
Tidig morgon, en ung amerikansk turist rusar upp för sluttningen på Taffelberget, jagad som ett djur. Samtidigt väcks Bennie Griessel, den mest slitna snuten i hela Sydafrika, av meddelandet om ett mord på en annan kvinna. Innan dagen är slut ska ytterligare ett mord ha begåtts och Bennie själv ha fått ett skott i hjärtat. Tretton timmar i Kapstaden, Sydafrika.
Den prisbelönte sydafrikanske författaren Deon Meyers fördjupar sin skildring av dagens sydafrikanska verklighet. Och han kan inte låta Bennie Griessel, hjälten från Devils Peak, vara ifred.
Orginaltitel: Thirteen Houers
Genre: Kriminalroman
Serie: Bennie Griessel II
Utgivningsår: 2010
Antal sidor:446
Läst klart: 27 juni 2019
Tretton timmar är andra boken i serien Bennie Griessel. I första delen Devil Peak fick vi bekanta oss med honom första gången. En mycket duktig snut men hans karriär har stannat upp, han har grova alkoholproblem och hans fru har kastat ut honom hemifrån.
I Tretton timmar kämpar han med att hålla sig nyker, han får två nya fall på sitt bord. Ett av fallen är att en amerikansk kvinnlig turist jagas av en grupp män någonstans i Kapstaden, ett fall där Bennie tävlar mot klockan. Boken har ett högt tempo, och är spännande, man har ingen aning hur bitarna hänger ihop.
Förutom Bennie så finns det några till poliser som författaren har nämnt och som verkar vara intressanta karaktärer , och jag hade önskat mer personbeskrivningar. Deon Meyer kan skriva och fånga läsare, men förutom en spännande handling så vill jag lära känna karaktärerna men det är Meyer sparsam med. Miljön är ett stort plus i böckerna, och är huvudanledningen att jag ens började läsa första boken när jag i vanliga fall undviker kriminalromaner. Sydafrika är ett spännande land, ett land under förändring och jag vill veta mer hur man lever där. Författaren går inte in i det, men man får ändå en bild genom handlingen, atmosfären i poliskåren där hudfärg nämns många gånger,hur människor reagerar när de behöver förhöras av en svart snut. Karaktärenas egna tankar, ex när en svart snut tvekar med att bjuda ut en kvinnlig kollega han är intresserad av på dejt då han är mycket mörkare i hudtonen än hon, och är rädd för att bli dissad på grund av det.
Tretton timmar är först och främst en kriminalroman där brottet är i fokus och är det som bär upp historien, allt det andra får man läsa mellan raderna. Det är kanske så en kriminalroman ska vara, men jag vill ha mer ut av en bok, jag vill lära känna karaktärena, av miljön vill jag känna, höra och smaka.
Trots mina synpunkter på vad som fattas kommer jag fortsätta läsa Deons Meyers böcker, och mitt betyg grundar sig på genren. Att för att vara kriminalroman är Tretton Timmar riktigt bra bok
Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plöts ligt är den bara där, på en plats där den inte fanns i går. Cirkusen öppnar vid mörkrets inbrott och stänger i gryningen.
Välkommen till Le Cirque des Rêves en cirkus olik alla andra. Inne i de svart- och vitrandiga tälten, i en färglös värld som hör nattens mörkaste timmar till, döljer sig helt unika upplevelser och fantastiska fenomen. Men bakom rökridåerna och speglarna pågår en tävling – en kraftmätning mellan två unga magiker, Celia och Marco, som sedan barndomen tränats i att använda sina illusionskrafter för att överträffa varandra. Vad spelarna inte vet är att detta spel är en duell intill döden och att cirkusen är skådeplatsen för ett slag som utkämpas mellan fantasins och viljans krafter. Oförtröttligt utövar de unga magikerna sin magi med skäl som deras hemlighetsfulla läromästare, Hector och Alexander, är förtegna om.
När Celia av en slump upptäcker att Marco är hennes motståndare börjar de tänka på sitt spel som ett fantastiskt samarbete. Det är deras förenade krafter som sveper in cirkusen i en ständig förtrollning, och båda två bidrar med ständigt alltmer imponerande detaljer som tycks vara skapade enbart för att glädja den andra. Utan att veta hur deras manipulativa läromästare avser att spelet ska sluta störtar Celia och Marco huvudstupa in i en djup och passionerad kärlek.
Hector och Alexander håller dock fortfarande i trådarna och deras elevers relation tvingar dem att ingripa med svåra följder för Celia och Marco. Det finns bara en utväg för de unga magikerna – en uppvisning av aldrig tidigare skådat mått.
Orginaltitel: The Night Cirkus
Utgivningsår: 2011
Genre: Fantasy
Antal sidor: 421
Läst klart: 20 juni 2019
Nattens Cirkus är en magisk bok, författaren tar oss läsare till en förtrollad föreställning. Det är så målande beskrivet, så vackert och allt kunde jag se framför mig.
Tänk er ! En Cirkus som dyker plötsligt upp i städerna, ingen reklam eller förberedelse. Den öppnar vid mörkrets inbrott och stänger i gryningen. Sen försvinner den lika plötsligt som den kom och lämnar inga tecken på att den någonsin varit där.
Allt är i svart och vit, en doft avknäck och chokladdoppande popcorn omger cirkusen. Det finns inget som är omöjligt, karuseler med levande sagodjur, du stigger in i ett tält och plötsligt befinner du dig högt uppe bland molnen, ett rum fullt med flaskor som innehåller dofter som förflyttar dig till olika platser.
Men först och främst är cirkusen en tävlings arena, en skådeplats för en tävling där två unga magiker ställs mot varandra, drivna av två gamla rivaler. Detta är en tävling som har utspelats många gånger tidigare. Två gamla magiker, en lärare och hans egensiniga elev ställer sina bästa elever mot varandra för att avgöra vilken magisk skolning är den bästa
Men det är inget deras elever vet om, de är i början inte ens medvetna om vem deras motståndare är. Det finns inga regler, de får ingen förklaring till vad tävlingen går ut på i mer än att överträffa sig själva, de vet inte när tävlingen slutar och hur den avgörs
Tävlingen kommer pågå i många år, och som alltid när det är magi inblandad blir det konsekvenser.
Handlingen har flera olika intressanta karaktärer då det är många människor som är inblandade i cirkusen utan att vara medvetna om vad cirkusen är för något
Det är även en kärlekshistoria då det uppstår starka känslor mellan dessa två magiker, men det är svårt att veta vad som är äkta när man ständigt befinner sig bland illusionister.
Boken är lättläst, det är korta kapitel så man kan lägga ifrån sig boken och pausa utan att tappa sig i handlingen.
Jag tycker boken blir bättre och bättre , i början upplevde jag den lite rörig pågrund av karaktärerna, det var svårt att hålla reda på vem som var vem. Men det är nog mitt enda negativa om boken, så fort jag fick klart på alla personer och slutade blanda ihop de så kunde jag njuta av boken fullt ut.
Jag hade önskat att författaren hade fördjupat sig mer, då handlingen är fantastiskt bra, karaktärerna är intressanta och man hade kunnat få följa deras historia mer. Nattens Cirkus hade kunnat vara 200 sidor tjockare, en riktig fantasy tegelsten. Då det är en sorg när boken tar slut, jag är absolut inte mätt, utan vill ha mer. Det är en unik bok som har satt spår i mig, en bok som jag minns och som jag är stolt över att ha i min bokhylla.
Äventyr och hjältedåd, vänskap, kärlek och förräderi i en magisk medeltida värld. De sju konungarikena är en värld präglad av vild skönhet och mäktig magi. Men också av förräderi, girighet och ärelystnad, där ädlingar och ofrälse, hjältar och skurkar, fria och slavar kämpar för att överleva och finna sitt öde.Striderna om järntronen är våldsamma och grymma och kriget fortsätter med oförminskad styrka. Nya allianser bildas och gamla upplöses. Vänner blir fiender och rivaler sluter fred. Intriger och ränkspel men också vänskap och kärlek, mod och offervilja underblåser maktkampen. Joffrey av huset Lannister sitter på järntronen i Kungshamn, en ung och bortskämd pojke som regerar över de sju konungarikena med hjälp av sin ärelystna moder. Hans bittraste rival, lord Stannis, är besegrad. Men Robb Stark, som nu har hela Norden under sig, vinner hela tiden nya framgångar i kriget och spelar ett högt spel i kampen mot Joffrey och huset Lannister.Under tiden färdas Daenerys stormfödd fram över det blodbesudlade och öde landskapet i östern, en drottning i exil med de tre sista drakarna i världen i sin vård. Målmedvetet samlar hon ihop sina styrkor för att inta Kungshamn och en dag bestiga järntronen för gott.I en svunnen tid inträffade en våldsam klimatförändring. Somrarna varar i decennier men följs av vintrar långa som en livstid. Längst upp i Norden ligger muren av is, ständigt bevakad av brödraskapet som vigt sitt liv åt uppgiften att skydda de sju konungarikena mot den eviga kölden och okända faror. Långt bortom muren lever rövarna, isolerade från människorna och efter sina egna lagar. Tillsammans med en hord mytiska varelser, vålnader och gengångare, vandrar de nu över Frosttändernas gudsförgätna fjällvidder och vidare söderut
Orginaltitel: A Storm of Swords
Utgivningsår: 2011
Serie: Game of Thrones III
Genre: fantasy, äventyr
Antal sidor: 961
Läst klart: 12 juni 2019
Svärdets makt är tredje boken i serien, och jag måste nog säga att det är nog den jag har gillat bäst hittills.
Kriget pågår mellan dessa fyra kungar men kriget börjar utvecklas mer och mer till Lannister fördel. I denna bok får vi följa Arya Stark mer, och ju längre in i handlingen vi kommer ju mer traumatiserad blir hon av allt krigande och börjar förvandlingen från en flicka till kallsinnig mördare.
Sandor Clegane den ökända Hunden kallade även Joffrey hund. Brutal, vulgär och allmänt otrevlig ändå så är han en av de karaktärerna som jag tycker är mest intressan. I Svärdets makt får vi följa hans historia och får reda på varför han är så arg och hatisk, totalt orädd för döden men livrädd för elden.
Jamie Lannister i de två tidigare böckerna fick man en bild av en arrogant riddare, känd för sin skicklighet med svärdet men mest av att vara eddbrytare och kungamördare. Bröderna Lannister är nog de två mest missförståda karaktärerna, en är dvärg och hatad för den han är och hans handlingar möts alltid av förakt. Jamieär charmig, stillig och skicklig med svärdet ändå möts han av förakt och ingen låter honom glömma att han saknar ära.
I denna bok får vi lära känna Jamie på djupet, komma under det arroganta skalet, men även får veta sanningen om kungamordet.
Jamie genomgår en förvandling, blir utsatt för tunga prövningar som gör honom ödmjuk och gör honom till en riktig riddare.
Boken innehåller många fler riktigt bra karaktärer. Men det som gör Svärdets makt så bra är att den är mer personlig än de två tidigare böckerna.
Kampen om Järntronen var inledning, och vi fick en första bekantskap med alla dessa personer.
Kungarnas Krig är som namnet antyder ett krig mellan dessa fyra kungar. En blodig bok där slagen utkämpas på slagsfältet och i Röda Slottet.
Medan Svärdets makt är en djupdykning i karaktärerna. Plötsligt är det inte lika lätt att avgöra vem som är god och vem är ond. Och man kommer på sig själv med att man börjar tycka om den karakären som man hatade i tidigare böckernatyckte illa om
Jamilet, en sällsynt vacker flicka i en dammig mexikansk by. Men under kläderna bär hon en hemlighet, från ryggen ner till benen, vrider sig ett ohyggligt födelsemärke, som att hon har blivit gripen av djävulens hand. Med falska papper och förhoppningen om ett normalt liv flyr Jamilet till USA. Hon tar arbete på ett mentalsjukhus och får ta sig an den gamle Señor Peregrino. En udda och mystisk herre, som kräver att Jamilet lyssnar på hans historia, i utbyte mot att han inte avslöjar hennes illegala vistelse. När Señor Peregrino tar henne tillbaka till sin ungdom, då han påbörjade sin pilgrimsvandring till det legendariska Santiago de Compostela förändras allt. Señor Peregrino är en poetisk och överraskande berättelse om att aldrig mista tron på kärleken. Om att våga leva på den sköra linjen mellan fantasi och verklighet.
Orginaltitel: Tarnished Beauty
Utgivningsår: 2011
Antal sidor:378
Genre: Feelgood
Läst klart: 17 maj 2019
Senor Peregrino är två historier i en, en av historierna handlar om Jamilet, en ung och vacker mexilansk flicka som har ett stort födelsemärke som går från nacken över hela ryggen och benen. Då Jamilet bor i en liten by i Mexiko blir hon direkt stämplad av byborna, att hon är märkt av djävulen. Hon får aldrig gå i skolan då barnen utsätter henne för grym mobbing, hon lär sig aldrig läsa och skriva.
När hennes mor dör beslutar Jamilia för att fly över gränsen till USA där hennes moster bor. Hennes förhoppning är att börja jobba, spara pengar då hon har hört att i USA finns det läkare som kan ta bort hennes märke.
När Jamilia tillsist lyckas komma till USA börjar hon arbeta på ett mentalsjunhus, hon ska ta hand om en endaste patient. En patient som är mycket speciell, han styr och ställer fast han vägrar ha kontakt med någon, han är besvärlig och har skrämt bort alla andra som har arbetat före med honom. Patienten kallar sig själv för Senor Prregrino.
Det uppstår en vänskap mellan den äldre mannen och Jamilet, han börjar berätta sin historia för henne.
Detta är en lättsam bok, kanske kan man säga att den tillhör genren feelgood romaner. Jag tyckte den var absolut läsvärd men att den var för enkel. Jag gillar böcker som berör, där man kommer karaktärerna in på skinnet. Det gör man inte i Senor Peregrino, det blir aldrig mer än bara en trevlig liten bok.
Romotjka är fyra år och tvingas ta hand om sig själv. Mamman och hennes alkoholiserade pojkvän är försvunna. När maten i lägenheten är slut tar pojken sin/ tillflykt till Moskvas gator. Där stöter han på en hund, en alfatik, som lever med sin flock av vildhundar i källaren till en fallfärdig kyrka i utkanten av stan.Romotjka överlever genom att dia tiken som han kallar Mamotjka. Och tack vare värmen från sina nya familjemedlemmar klarar han den kalla ryska vintern. Pojken uppfostras av hundarna och börjar härma deras beteende. Så småningom blir han något av en ledare för hundflocken. Men med tiden uppfylls han av en gnagande känsla av utanförskap, fången mellan två världar är han varken människa eller hund.En dag upptas en ny pojke i hundgemenskapen. Han hittas dock av myndigheterna och placeras på ett hem för utsatta barn. Romotjka saknar sin förlorade ”bror”, söker upp honom på barnhemmet och blir själv omhändertagen. De bägge förvildade pojkarna blir snart föremål för ett par läkares stora intresse. Fortsättningen blir dramatisk och slutet tänkvärt och ödesmättat.En psykologiskt tankeväckande skildring, en internationellt uppmärksammad bok som utkommer i femton länder.
Orginaltitel: Dog boy
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 267
Läst klart: 7 maj 2019
Hundpojken är en bok som jag inte kommer glömma.
Handlingen utspelar sig på Moskvas gator, stor del av boken beskriver relationen mellan hundarna, flocklivet. Och i den flocken ingår en pojke på 4 år som tas om hand av en tik och hennes nyfödda valpar. Pojken diar med de andra valparna, äter det de andra hundarna hämtar till flocken. Beskrivningar är brutalta och detaljerade hur pojken äter det råa köttet från djuren. Att växa upp som hund innebär att fostras som en valp, bli biten av tiken när hon ska lära och gränsa. De andra valparna i kullen blir pojkens syskon, och det skapas ett band av lojalitet och tillhörighet. Valparna växer fortare än pojken, och han skillnader mellan fysiken blir mer och mer påtaglig. Då pojken inte har samma luktsinne, ser inte lika bra i mörkret och är inte lika snabb som hundarna. Men däremot har han ett mänskligt inteligens som blir ett av det viktigaste verktyget för flockens överlevnad.
Förutom en spännande och unik handling så väcker boken massa med tankar. Är det realistiskt?
Att djur tar hand om ett människobarn har förekommit i literaturen sen ur minnets tid. Barn som uppfostrats av vargar, apor och hundar. Och vad blir ett barn som fostrats sen spädbarnen av en flock av djur?
Pojken som heter Romotjka har levt som en vanlig pojke fram tills han är fyra år gammal. Han har hunnit utveckla sitt mänsklighet, och även om det försvagas när han börjar leva som hund så finns det inom honom.
Men när Romtjko under en period distanserar sig lite från flocken och blir nyfiken på människovärlden, kidnappar tiken ett spädbarn. Spädbarnet får namnet valpen och präglas helt av hundarna, det finns inget mänskligt alls i den pojken.
Jag älskade Hundpojken, en perfekt bok för bokcirklar just för att den kan man prata och diskutera kring ur flera olika perspektiv.
