Bokens baksida:
Kan vi verkligen säga att världen existerar så som vi uppfattar den? Hur är världen egentligen skapad? Hur samverkar det som nu existerar med det förflutna? Och hur påverkar nuet framtiden? Haruki Murakamis största litterära satsning någonsin utmanar vår uppfattning om sanning och tid – och vad som egentligen kan rymmas i en berättelse.
Aomame åker på motorvägen i en taxi. Hon har bråttom men fastnar i trafiken. Eftersom hon är försenad till ett viktigt och hemligt arbetsmöte får hon ett märkligt förslag av chauffören: att ta en trappa som leder ner från motorvägsbron. Hon tackar ja och kort därefter börjar hon känna sig frånkopplad världen utanför. I ett slag är hela hennes tillvaro förändrad och hon står snart inför grundaren av en religiös sekt.
Tengo är en ung man som vill uppfylla sin dröm om att bli författare. En vän till honom, som knappast är en särskilt begåvad författare, börjar allt mer att styra hans liv när hon bestämmer sig för att ställa upp i en litterär tävling. Till Tengo påstår hon att den bygger på egna erfarenheter, ändå tycks ingenting stämma. Plötsligt är det som om någon drar undan mattan för det han alltid tagit för givet är sanning.
På olika sätt möts Aomame och Tengo och de börjar sakta närma sig varandra. Det är som om de vore beroende av varandra. Men frågan är om det är möjligt för dem att någonsin mötas i den verkliga världen som de tror sig leva i. Kanske är det kärlek, eller så är det något som är mycket mer komplicerat än så.
Orginaltitel :1Q84
Serie: Första boken
Utgivningsår :2010
Antal sidor: 450
Läst klart: 28 juni 2020
Min första bok läst av författaren Haruki Murakami. 1Q84 är första delen av en trilogi, det är en bok som är svår att beskriva va den handlar om.
Självaste handlingen är långsam, det händer inte så mycket i boken ändå så har författaren lyckats fånga sina läsare.
Det är två historier som löper pararellt med varandra, och först verkar inte dessa två historier ha mycket samband med varandra.
Boken börjar med att Aomames, en kvinna precis fyllda 30 år sitter i en taxi fast i köstockning. Hon bestämmer sig för att gå av taxin och istället ta en trappa ned från motorvägen. Det sker något mystiskt med kvinnan, plötsligt får hon en känsla av att tiden inte löper på samma sätt som tidigare.
Författaren lägger inte mycket fokus på detta, och som läsare är man osäker om det verkligen har skett något mystiskt med tiden eller om Aomames inbillar sig.
Den andra handlingen är en man i samma ålder Tengo som arbetar som lärare i matematik samtidigt som han försöker skriva böcker.
Tengo blir övertalad av sin mentor att skriva om en roman som en sjutonårig flicka har skrivit , och hjälpa henne att vinna ett pris i en litteratur tävling.
Dessa två historier löper bredvid varandra men under läsningen gång har författaren lagt ut trådar som drar samman dessa två historier mot varandra.
Båda två historier omger av mystik, Aomames är inte en vanlig ung kvinna utan hon försörjer sig bland annat på att mörda män som har förgripit sig på kvinnor. Hon har blivit starkt påverkad av sin religiösa uppväxt som har format henne till en märklig person. Som barn har hon gått i samma skola som Tengo, och fast hon inte har träffat honom på tjugoår så tänker hon fortfarande på honom.
Den unga författaren som Tengo hjälper att skriva om hennes roman är också en märklig person, och man får en känsla av att det har ett samband med Aomames på något sätt.
Det är för alla dessa frågetecken och känslan av mystik som jag fortsätter att läsa, och har svårt att lägga ifrån mig denna bok. För fast självaste handlingen är mycket långsam är boken bra på ett annorlunda och speciellt sätt
Handling & Tema : 4/5
Karaktärerna: 4/5
Miljöbeskrivning: 3/5
Språk och berättarkonst 4/5
4/5 i helhets betyg
