Bokens baksida:
En biografi över Dregen är en självklarhet. Han är en rockstjärna i ordets rätta bemärkelse en celebritet, en stilikon, en self-made-man som gav upp alla tankar på ett vanligt liv redan i mellanstadiet. Dregen har aldrig haft en Plan B.
Som originalmedlem i The Hellacopters gjorde han hård och kompromisslös rock hipp igen. Att Hellacopters vann en Grammis med sitt debutalbum Supershitty to the Max (1996) säger en del, att det spelades in på tjugosex timmar säger ännu mer. Två år senare gjorde Dregen om bedriften att vinna en Grammis; denna gång med sitt andra stora band, Backyard Babies, för albumet Total 13.
Dregens liv har allt det man vill ha av en biografi, de tre mytologiska benen sex, droger och rock’n’roll. Men även ett livslångt personligt drama som började när han vid 11 års ålder blev ögonvittne till att hans pappa hängde sig, och 2004 hamnade han och hans fru, artisten Pernilla Andersson Dregen, mitt i tsunamin.
Frälsningsarmén, Säpo, Hells Angels, kronprinsessan Victoria, tampongsvingande punkbrudar från Los Angeles, Guns N’ Roses, AC/DC och många fler med dem. Dregen har hängt med dem alla och spelat med och för de flesta.
Orginaltitel: Dregan
Genre: Självbiografi
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 327
Läst klart: 9 juni 2024
Detta är Dregens självbiografi, vår egna svenska rockstjärna från banden Hellacopters och Backyards Baby.
Dregen skrev boken efter att han fyllde 40 år, hade nyligen blivit pappa, var i början av sin karriär som solo artist och hade plötsligt tappat nästan all sitt hår troligen en stress relaterad sjukdom . Det var en bra period att skriva en självbiografi. Om man inte ska vänta till livets slut så skriver man när man är i slutet av ett livskapitel eller i början på ett nytt.
Boken hade kunnat vara bättre, mindre musik och mer av Dregen. Det kändes ibland att han stressade genom och fokuserade på turné minnen. Men jag tycker ändå att till en viss del lyckades hans personlighet komma fram. Tyvärr blev jag inte förtjust av den Dregen som växte fram i boken. Från att han var ett litet barn har Dregen verkat ha ett starkt driv att synas, se cool ut utan att göra så mycket. För mig verkade det inte som om Dregen älskar musiken eller att musiken har varit numer ett i hans liv. Han älskade att synas och att festa, ville ha ett liv där han inte behövde ha ett arbete.
Han beskrev hur viktigt det var för honom att se ut som en rockstjärna och att det var viktigare än att det skulle låta bra. Han spelade gitarr men hade ingen tålamod att lära sig. När han fick sin första gitarr som barn lessnade han samma dag, sedan fick gitarren samla damm.
Jag har läst flera andra självbiografier av stora artister och några rockstjärnor, Mötley Crue, Slash, Guns n Roses och Metallica är bara några av det jag har läst. De har gemensamt en kärlek till musiken, finns beskrivningar hur stora hit låtar föddes av en slump ibland, Welcome to the jungel av guns n roses skapades på en lekfull sätt när killarna var på språng. Det finns många berättelse av bandens spontana jam.
Men inte Backyards Baby, de behövde ha bokad studio där det var bestämd i förväg att de skulle arbeta på ett nytt album. För mig låter det framtvingad, ingen magi alls, kanske t om avsaknad av talang. Hade ens Dregen blivit stor om han inte såg ut som han gjorde? , det var att Sverige törstade efter egen rockstjärna och ingen ser mer ut som en än Dregen.
Dregens självbiografi gjorde inte mig till en Dregen fan, men trots att jag mer ogillar Dregen än gillar upplever jag honom som ärlig och jag misstror inte hans berättelse. Han ger en ärlig bild av sig själv och sitt 40 åriga liv utan att bry sig om vi gillar honom eller ej, och bara detta i detta förtjänar han stor respekt!
Handling & Tema : 4/5
Karaktärerna: 3/5
Miljöbeskrivning: 3/5
Språk och berättarkonst 3/5
3/5 i helhetsbetyg
En liten bit av böckernas värld 